Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Årstiderna. (Naturskildring) - C. Hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han återvänder morgon efter morgon, för att än en gång
säga farväl, mera älskad än förr, därför att han dolt
sig i mörker och uppstår ånyo i grönska och skördar.
Fastän han står där i sin konungamantel mera praktfull
än någonsin, anar man likväl redan att hans tid ej är
lång. Hemligheten af en augustikväll är, att det ljufva
i naturen står kvar vid dörren till hösten. Hvad är det
annat än lifvet, som småler åt döden? Åter och åter
säger sommaren till oss: nu går jag. Å, svara vi,
du kommer igen! Då röra sig asparnas löf som
fladdrande vingar i aftonvinden, och vi förstå att de lyftas
till flygt.
Nej, jag kan icke älska mörkret. Just därför att
det är intet, tillintetgör det allt lefvande. Hvad är jag
i mörkret? En ande utan kropp. Hvart går jag? Det
vet jag icke. Hvem möter mig? Jag vet icke. Hvad
är det jag vidrör? Jag vet icke. Någonting skugglikt
skymtar förbi. Är det vän? Är det fiende? Ingen
svarar. Det kan vara min trogna hund, men det kan
också vara en blodgirig varg. Jag kan gå mot en mur,
när jag tror mig gå på en gata. Det okända framför
mig kan vara en oskyldig gräsmatta, men det kan också
vara en svindlande afgrund.
Tillstå, att höstens mörker är en begrafven värld.
Men se honom vid dager, och det gifs ögonblick när vi
förlåta honom allt hvad han röfvar ifrån oss. Slutet af
September och början af Oktober äro förtjusande, när
det faller dem in. Luften mild, ren och vederkvickande:
man erfar en alldeles egen känsla, såsom af en skön
ålderdom. Sådana dagar äro naturens guldbröllop. Hvem
känner ej våra löfskogar i höstsolens prakt?
Schatteringarna af rödt, gult och grönt äro så rika, så
omväxlande, att ingen målares pänsel vågar afbilda dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
