Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runebergs minne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lagar berättiga till äran att kallas en vetenskapsman, så
förblef Runeberg en sådan under hela sitt lif. I sitt
ofvananförda votum bevisar professor Linsén, sedan han
lofordat Runebergs »sköna latinitet» och utmärkta
föredrag, den stora vikten däraf att vid klassiska studier
icke blott formen, utan ock innehållet af de gamles
skrifter uppfattas. Men under det alt språkkännedomen
är ett resultat af flit, är uppfattningen af den klassiska
forntidens lifsåskådning, hvilken uppfattning utgör
vetenskapens rätta kärna, förbehållen endast få och högre
begåfvade. Där då den högre intelligensen saknas, röjer
sig alltid ett yrkande alt flitens resultat må uppslällas
såsom det enda vetenskapliga, och om detta möjligen
kan anses berättigadt för elementarundervisningen, hvarpå
vi tvifle, så är dock visst, att universiteternas högre
vetenskapliga utveckling ofta blifvit på ett betänkligt sätt
retarderad genom en sådan trång uppfattning som den,
hvilken beröfvade vårt lands universitet och generationer
af studerande ungdom Runebergs inflytande såsom
vetenskapsman. — Men, säger samme professor, om ock
någre instämma med Cicero (pro Archia) däri, alt skaldens
namn, som icke ens barbaren ohelgar, bör vara oss
heligt, så är likväl antalet vida större af dem, hvilka i
tysthet bekänna sig till samma åsikt, som en utgifvare
af Ciceros orationer (fjärde Västeråsupplagan 1809)
bekänner i följande lärda not: »I gamla tider var en Poet
ett stort Creatur, som till exempel Homerus. Dock i
själfva verket skämde de bort Lärdom och vishet,
in-veklande densamma i så många mörkheter och Fabler,
at man ännu icke hunnit at hitta på deras rätta
uplös-ning». — Och — fortfar Linsén—»bland dem som beundra
poesin smärtar det i alla fall rätt få, att om henne kan
sägas: laudatur et alget.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
