Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Ulla - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre fruar
15
— Ja, men ingen av de bästa. Man får ju ta det
som passar ens relativt blygsamma villkor.
För en gångs skull hade j ag övertaget över
Hannibal. Vi skrattade alla tre, och jag hade en känsla av
att här stod vi två medelålders herrar och formligen
sög i oss Beths ungdom med blicken. Plötsligt ryckte
Hannibal till, vände sig om och sprang de få stegen
till tåget.
— Stopp, konduktorn! För böveln, jag ska med!
Jag böjde mig över Beths hand och kysste den.
— Tack, lilla Beth. Vi ses igen.
Det kunde inte bortresoneras: hennes ögon
skymdes av tårar.
— Lycklig sommar, viskade hon.
Jag steg på tåget i samma ögonblick som det satte
igång. De avskedstagande strömmade med och höll
samma fart de första meterna. Beth stod kvar med
armen lyft. Hon föreföll mig patetiskt ensam där
hon stod i sin grå dräkt. Nu, när avståndet mellan
oss växte, tillät jag mig lyxen att känna utan
hämningar.
Om det man känner i sådana ögonblick är
verklighet? Jag fick inte tid att begrunda den saken.
Hannibal betraktade mig med en på samma gång
undrande och retsamt förstående blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
