Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Ulla - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
Ragnar aj Geijerstavi
Beths klara hy hade blivit blodröd. De-grå ögonen
fick ett skyggt och undrande uttryck, som om hon
vaknat ur en dröm. Men så log hon, och man såg
att det trots allt var hon som behärskade situationen.
— Jag ville önska dej en trevlig sommar och tacka
dej för all hjälp jag fått. Och jag tänkte att den
här lilla blomman kanske kunde pryda upp din
dammiga kupé.
— Tack, snälla du, den pryder säkert upp. Men
jag vet verkligen inte att jag gjort mej förtjänt av
det. Jag––
Vi såg på varandra, och hon hade väl som jag en
känsla av att Hannibal borde gå. Även om vi inte
hade några hemligheter att säga varandra. Men han
stod bredbent med händerna i byxfickorna och sjöng
sotto voce: »Tag denna ros från rik och mäktig
söder....» Som vanligt sjöng han en smula falskt.
— Det här är Beth, avbröt jag honom, eftersom
han stod kvar, och det här är Hannibal. Min elev
och min läkare. Den ena plågar mej betydligt
mindre än den andra.
— Jaså, lilla vännen är så förbaskat svår? sa
Hannibal med ett brett leende. Det kan man inte se. Men
under det fagraste skinnet....
— Du var mej en storfurstlig en, sa Beth vänd
mot mig. Har du egen läkare med när du reser?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
