Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Brittmässosommar - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Ragnar aj Geijerstavi
den stora passionen som ger upphov till tragedier.
Men jag hade aldrig på allvar trott, att den var
någonting som existerade hos normala människor.
Den överspände, obalanserade och självupptagne,
den som dramatiserar sig själv, som blåser upp
stormar i vattenglas och kan göra en storartad scen av en
borttappad knappnål, den sorten kan väl blunda för
allt annat och riva sönder sitt liv för en förälskelses
skull. Men det har aldrig förefallit mig särskilt
gripande, och jag går alltid hellre på en enkel komedi
än på en av kritiken aldrig så berömd kärlekstragedi.
Jag förmodar, att de flesta liksom jag ibland
känner av otillfredsställelsens demon, fångas av
drömmen om det obeskrivliga, det all längtan hugsvalande
som ligger bortom tidens och rummets ram. »Sov jag
och drömde jag, låg jag ej emot kvinnoknän, medan
den mörkröda solen sjönk bakom ekar hän?» Livet
skulle vara tomt utan den drömmen, men
livsduglighetens första betingelse är enligt min mening att
kunna skilja mellan dröm och verklighet.
Jag ansåg fortfarande att jag kunde det, och jag
kallade inte min känsla för Beth den stora passionen.
Tron på den hade jag växt ifrån redan som
gymnasist — nej, jag ljuger. Susanne var min stora passion.
För att få behålla henne hade jag nog varit i stånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
