Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Brittmässosommar - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre fruar
129
att begå något inte alltför nesligt brott, men jag var
bara tjugutre år den gången. Och jag hade funnit,
att även den sjukan gick över. Det var inte ofta jag
mindes, att hon existerat för mig.
Jag lyckades alltså inte slita mig lös från Beth.
Skulle det ha lyckats, om jag skrivit det jag hade att
säga i ett brev? Om jag hållit mig undan och inte
som en gammal abborre frestats att simma fram och
peta med nosen på betet, ända tills fiskaren såg att
tiden var mogen och hullingen högg fast? Kanske,
men jag tror det knappast.
Beth fiskade för övrigt inte med krok, det behövde
hon inte. Och om hon ändå gjorde det, var hullingen
väl dold.
Under hela den middag som var avsedd att vara
vår sista lyckades jag hålla samtalet på ett neutralt
plan genom att locka Beth att tala om sig själv och
om sin familj. Vid kaffet sa jag, att jag var mycket
ledsen, om jag kommit henne att tro något som hon
inte borde tro. Hennes oförlåtliga charm hade
kommit mig att på ett oförlåtligt sätt förlora
självbehärskningen. Jag kunde inte bättre än be henne
förlåta, att jag givit en så allvarlig ton åt något som
många skulle vilja ge ett vulgärare namn. Fastän jag
inte ville det för min del.
9 — Tre fruar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
