Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Läsningen. Landet - 20. Kallankari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20. Kallankari.
(Österbotten.)
Långt i havet utanför Finlands västra kust finnas
klippor och grund, där fiskare sommartid fånga strömming.
Några av dessa grund ligga under vattenytan och utprickas
med långa stakar, som kallas remmare. Fiskaren utlägger
om kvällen sina nät, ankrar sedan på grundet och sover i
båten. Nästa morgon vid solens uppgång lyfter han ankar
och upptager näten. Då är det vackert att redan långt
under vattnet se de silverglänsande strömmingarna hänga
i nätmaskorna, och stundom glimmar nätet alldeles vitt.
Men Bottenhavet är aldrig att lita på, och därför måste
alltid någon hålla vakt i båten om natten. Då händer, att
oförväntat en storm sticker upp och sjön begynner att
bryta mot grundet. Fiskarbåten hinner icke alltid lyfta sitt
ankar; linan måste kapas, näten lämnas i havet, och båten
länsar undan för stormen* vart det än bär, för att rädda
livet. På detta sätt kunna fiskarbåtarna drivas många
mil än mot Sverge, än mot de finska kusterna, och då
mista fiskarna sina dyra nät och hela sin fångst.
Andra fiskelägen bestå av kala klippor i havet, och ett
sådant är Kallankari, som ligger utanför Kalajoki socken
i Österbotten. Där äro två långa hälleberg i sjön,
bebyggda med fiskarkojor och ett hus, som begagnas Som
kyrka. Intet träd, intet gräs trives på sådana kala klippor,
som beständigt piskas av vinden och havsvågorna. Endast
i några gömda skrevor finner man ett grönt strå, en torva
med gräslök eller en tvinande blomma. Runtomkring
brusar havet, de skriande måsarna uppsnappa avskrädet
av den rensade strömmingen och kivas om rovet med
magra hundar, som stryka kring stränderna.
Vintern om äro dessa klippor öde och betäckta av snö.
Knappt har isen smultit om våren, innan den ena
fiskarbåten efter den andra anländer och de övergivna kojorna
åter befolkas. Då är där hela sommaren ett rörligt liv
med ständigt arbete på det oroliga havet. Barnen bygga
dammar vid stranden, båtar komma och fara, fisken
insaltas i tunnor och fjärdingar. Stundom stiger ur båten en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
