Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Läsningen. Landet - 20. Kallankari - 21. Storkyro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
präst för att predika Guds ord för fiskarfolket. Men i
september, när regnet strömmar, stormen viner och
nätterna bliva mörka, söker sig åter den ena båten efter den
andra tillbaka till hemstranden. Kojorna övergivas,
måsarna skria av hunger, och det öde havet stänker allena
sitt vita skum mot de ensliga klipporna.
21. Storkyro.
(Österbotten.)
Hela det österbottniska slättlandet är gammal
havsbotten, som blivit torr, då landet höjt sig, och dess jord är
danad av havets slam. Längre i norr, där havsbottnen
varit sandig, utbreda sig Limingo ängar i vida,
oöverskådliga gräsfält, bevuxna med vide och unga björkar. I södra
Österbotten har havet avsatt en fruktbar lergrund, och
där har människohanden plöjt Storkyros åkrar.
Skogen har längesedan försvunnit från dessa fält och
liksom dragit sig tillbaka till randen av horisonten.
Rullstenar av alla tänkbara former och storlekar ligga
kringkastade över fälten, stundom enstaka, stundom i väldiga
kummel staplade över varandra. Landsvägen slingrar sig
mellan åkrar, ängar, gärdesgårdar, trevna, välbyggda hus
med höga fönster, och icke en kulle höjer sig över denna
vida landsträcka. Men fullkomligt jämn är likväl icke dess
yta, ty vårbäckarna hava skurit djupa rännor däri, och en
bred älv har urholkat sin strömfåra i den lösa lergrunden.
Detta land är alltså flackt och enformigt, men dess
fruktbarhet och dess ödling glädja vandrarens blickar. Så
långt hans ög ser, gunga i juli de rika axen såsom ett hav
av gröna vågor för sommarvinden. När han tänker på
alla de sorger och försakelser, mot vilka vårt folk kämpar
mångenstädes i de fattiga inlandsbygderna, röres hans
hjärta vid anblicken av dessa ymniga skördar, dem Gud
låter uppblomstra här nära kusten av Bottenhavet. Han
vandrar på tröskeln av Finlands yppersta kornbod,
hembygden för den berömda vasarågen, som för sin godhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
