Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde Läsningen. Berättelser från Finlands katolska tid - 126. Om den katolska läran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ker skrevos med handskrift, voro de dyra och sällsynta.
Virmo kyrka köpte en gång en bok och betalade den med
Kintikkala hemman. Loimijpki kyrka köpte även en
bok och betalade den med 360 mark i nuvarande
myntvärde. Få kunde läsa Guds ord i bibeln, och villfarelser
uppkommo.
Några av världens kristna församlingar voro större
och rikare än andra. Därigenom blevo deras
föreståndare (biskopar) mera ansedda. Om någon tid voro
biskoparna i Rom och Konstantinopel de mest ansedda. Dessa
ville vara förmer än alla andra och blevo inbördes oense.
De kristna delade sig då i två stora avdelningar eller
kyrkor. Biskopen i Rom blev huvudman för den
västerländska eller latinska kyrkan, som kallade sig den katolska
(allmänna). Biskopen i Konstantinopel, som då var
huvudstad i det grekiska kejsardömet, blev huvudman för
den österländska eller grekiska kyrkan.
Biskopen i Rom kallades påve. Han ville anses
såsom aposteln Petri efterträdare, åt vilken Frälsaren hade
givit himmelrikets nycklar. Därför betraktade han sig
som Guds ståthållare, vilken kejsare, konungar och alla
fölk borde vara underdåniga. Han ville också ensam
uttyda den kristna läran, så att alla borde tro på hans ord,
såsom vore det Guds ord. Den, vilken icke trodde, som
påven ville, kallades kättare eller vilsefarande och blev
förföljd eller bannlyst eller bränd på bål.
Den kristendom, som först blev införd i Finland, var
den katolska läran eller påvens kristendom. Den var
mycket uppblandad med mänskliga villfarelser, men man
hade då ingen bättre. Den var dock en kristen tro, som
bekände vår Frälsare Jesus Kristus och det eviga livet.
Den var därför på sin tid en stor välgärning för vått folk,
och många fromma kristna hava blivit saliga även i denna
ofullkomliga tro. Påven och hans präster lärde dock
folket mycket, som icke hade sin grund i Guds ord. De lärde,
att påven har makt över människors tro och samveten.
De lärde, att människan kan bliva salig genom sitt eget
lidande eller genom goda gärningar, då likväl Guds ord
lär oss, att all vår rättfärdighet och salighet är i Jesus
Kristus allena. Men de katolska prästerna gåvo synder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
