Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte Läsningen. Berättelser från Finlands nyare tid - 169. Konung Gustav III - 170. Anialaförbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mål, och främmande trosbekännare fingo hålla sin
gudstjänst i riket. Under konungens beskydd uppstodo i
Sverge berömda skalder, vilkas sånger sjöngos även i
Finland och snart fingo efterföljare här. Efterkommande
mindes länge med saknad dessa lyckliga solskensdagar av
den tredje Gustavs regering, och de verkade livande,
glädjande, förädlande långt in i vårt land. Även den lugna
finnen kände sitt hjärta varmt, när den mild.e konungen
under sina besök i landet hade en vänlig hälsning för alla,
en huld omtanke eller en faddergåva åt barnen. Näst
den store Gustav Adolf har ingen konung varit så älskad
i Finland som Gustav III.
170. Anjalaförbundet.
Det finnes dock ingen varaktig lycka utan en sann
gudsfruktan. På Gustav III:s tid trodde alla, som ville
anses bildade och upplysta i Europa, icke på Gud utan
på förnuftet; vilket ej hindrade dem att tro på
spåkvinnor och andebesvärj are. I denna stora, allmänna otro
stredo mänskliga lidelser utan hejd mot varandra, och på
samma som gång tiden var uppfylld av mäktiga tankar,
djärva handlingar, var den ända till brädden uppfylld av
giftigt hat.
Konung Gustav fick i rikt mått erfara detta. Även
han trodde på förnuftet och på andebesvärj ar na. Han
trodde sig vara en vis konung över ett tacksamt folk. Men
han hade fel, han begick misstag. Han älskade prakt och
nöjen, han införde utländska seder och klädedräkter. Han
ville bilda sitt folk med teatern, han hade gunstlingar, som
icke alltid voro de bästa. Emedan han behövde mycket
penningar och ständigt led brist på dem, påbjöd han, att
kronan ensam skulle få bränna och sälja brännvin. Hans
gunstlingar sålde kyrkoherdeämbeten och
officersfullmakter. Sådant väckte missnöje. Inom det kungliga
huset voro beständigt tvedräkt, krokvägar och ömsesidiga
beskyllningar, ja, ärekränkande ord, och därav uppkommo
skvaller, förtal och smädelser. Det fanns slutligen knappt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
