Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUSA MINNEN. 85
kande» svarade han: »Jag är själf så outsägligt lycklig
i min tro; skulle jag ej då söka att kunna gifva andra
del af samma lycka. Det är så många, som icke äro
lyckliga i sin kristna tro; må de tiga, om de så vilja.
Men Kristi kärlek tvingar mig och mina trosbröder.» —
De brister till form och innehåll, som stundom vidlådde
hans föredrag, kände och erkände han villigt. Men de
uppvägdes af hans redliga nit, hans brinnande kärlek
och trohet. Och öfver allt detta — Herren välsignade
hans arbete med både god och rik frukt.
Efter några år valdes han till ordförande för
nordöstra Smålands missionsföreningar, samt sökte då att på
allt sätt befordra evangelii predikan, på samma gång
som han och hans bröder i missionsstyrelsen nitiskt
vakade öfver föreningsmedlemmarnas goda kristliga vandel.
Vid det gästvänliga Stensnäs och vid Öfverum höllos
nästan hvarje år missionsfester, som voro besökta af
tusentals deltagare. Och ännu lefver en och annan kvar,
hvilken som ett ljufligt minne från flydda dagar omtalar
den tid, då många från sina hem färdades flera
dagsresor för att få vara med om ett missionsmöte på
Stensnäs. Både präster och lekmän voro därvid förenade i
broderlig endräkt, förkunnande ordet och utbytande
tankar om Guds rikes angelägenheter. Den ande af
frid och kärlek, som hvilade öfver S:s hem — och
hvilken kom hans Stensnäs att ofta bli kalladt
»Fridsnäs» — rådde äfven vid dessa möten och skall göra
dem oförgätliga för enhvar, som någon gång fått bevista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
