- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898 : Andra delen /
182

(1899) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182

UR MINNET OCH DAGBOKEN.

sedan den tiden hade kapten A. ett innerligt begär att bli
en sann kristen. Men ehuru han mycket hörde Guds ord,
kom han ej till fullt afgörande förr än hösten 1878, då
fräls-ningsbehofvet hos honom blef så djupt, att han upprepade
gånger bad: »Gud, om du finner det vara nödigt, så tag
ifrån mig allt hvad jag äger, blott du frälsar min själ!»

Denna höst hade den bekante lord Radstock kommit
till Stockholm. I en af sina första predikningar i
Betlehemskyrkan hade lorden yttrat: »En hvar som verkligen vill
varda frälst och åkallar Jesu namn, skall frälsas; ingen är
tvungen att nu gå ut ur denna kyrka utan att vara frälst».
Ahlberg hade icke själf varit tillstädes vid detta tillfälle;
men när det berättades för honom hvad lorden sagt,
föranleddes han däraf att begära ett samtal med lord R. —
Under detta samtal upprepade lord Radstock bl. a. de
bekanta orden af den förhärligade frälsarens mun: »Den som
törstar, han komme; och den som vill, han tage lifvets
vatten för intet». Uppb. 22: 17. Genom dessa Herrens ord
började nu ljuset uppgå i kapten Ahlbergs själ. Han
tvekade dock, om det verkligen vore så enkelt att blifva frälst.
Han frågade, om han icke först måste genomgå några
märkvärdigare erfarenheter eller få några egendomligare känslor.
På dessa frågor gaf lorden ett bestämdt nekande svar. När
A. hörde det, utropade han med glad röst: »Herre, då
kommer jag!» — När A. sedan återvändt hem och vid
aftonbönen läste 1 Tess. 4 kap. samt i i7:de versen kom
till orden: »Och så skola vi vara med Herren alltid», då

satte Herrens ande sitt insegel på hans barnaskap.

Sedan denna tid vittnade han, full af fröjd, om sin
mästare för höga och låga, unga och gamla, hvar hälst
tillfälle därtill erbjöds honom. En gång, då han var i den
första erfarenheten af frälsningens glädje, mötte han en be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn2/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free