- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898 : Andra delen /
183

(1899) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»GÖMDT ÄR ICKE GLÖMDT.» 183

kant. Denne såg på honom och frågade: »Huru är det
med dig? Du ser så glad ut, som om du hade fått ett
stort arf». Leende svarade A. genast: »Ja, det är just

hvad jag har fått!» Och så fick han vidare omtala, hvad
som hade skett med honom. — På liknande sätt gafs honom
ständigt helt osökta anledningar att tala om den lycka, som
hade blifvit hans, och huru samma lycka stod en hvar till
buds. Och Herren välsignade hans enkla vittnesbörd, så
att många därigenom fördes från mörkret till Guds
underbara ljus. — Hvarje ledighet användes af A. till att i ord
och gärning, både i Stockholm och på andra platser, gå de
ärenden som Herren gaf honom att utföra. Sin frälsare
hade han nu lärt känna, och honom ville han äfven göra
känd för andra.

Under de första åren efter sin omvändelse var kapten
A. troget tillgifven vår evangeliskt-lutherska kyrka. Han
hade under vintrarna i sitt hem hvarje fredagsafton
uppbyggelsemöten för personer af de bildade klasserna. Dessa
möten leddes den första vintern af lord Radstock. Många
män och fruntimmer, äfven på samhällets höjder, fingo vid
dessa fredagsmöten sin första evighetsintryck, hvilka sedan
stadfästades till en hel omvändelse. När lord Radstock,
som var en upplyst och opartisk kristen, lämnade Stockholm,
bad lian Ahlberg fortsätta dessa möten samt utsåg två
lutherska präster till ledare för de samma. *) Så fortgingo
»fredagsmötena» ett par år under Guds synbarliga
välsignelse. Allt flere blefvo vunna för Herren, och »i hela hopen
som trodde» rådde endräkt; den ende riödvädige och det enda
nödvändiga utgjorde allas gemensamma föreningspunkt.

Men ’ovännen’ kunde icke låta sådant länge fortgå

•) I nästa del äf dessa minnen skall jag, v. G., jämte åtskilliga
andra bref äfven meddela det som lord R. skref till mig härom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn2/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free