- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898 : Andra delen /
255

(1899) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STENSNÄS 1856. 255

tighet. Efter en tid fick äfven han nåd att kunna tro sina
synders förlåtelse i Jesu namn och blef sedan en redlig
och lycklig kristen.)

Juli 10. Kärt besök af prosten Östberg och pastor
Åberg. — Resa till Öfverum. Besågo bruket, verkstäderna,
parken, paviljongen, samt den nästan kungligt inredda
hufvudbyggnaden, som dock var af trä, samt under alla
stuck-?ch gobelinbeklädnader så murken, att när grefve St. stötte
sin käpp mellan några fogar, gick käppen in i träet.

Juli 11. Sjöfärd till Stenborum. — På kvällen långt
samtal med nattvakten Äppelträ om hans själ. Han ville
bli en sann kristen, och vi bådo tillsammans. Han
berättade också om en märklig syn, som han en gång haft, samt
försäkrade allvarligt att den synen ej varit »inbillning» utan
full verklighet.

Juli 13. På f. m. predikade jag i Ukna kyrka, på
eftermiddagen G. B:w i bönsalen.

Grefve Adolf berättade i dag åter några drag af den
fiendskap, som han i början af sin verksamhet fick röna,
till och med af sina egna underhafvande.

(Bland dessa var en man, som upprepade gånger hade
idkat tjufskytte på S.’s mark. Länge hade grefven
fördragit detta, ty mannen var mycket fattig. Dock, en dag när
skogvaktaren ånyo anmälde honom för oloflig jakt, beslöt
S. att icke längre tåla saken, utan skickade bud efter
mannen. Men — denna gång var mannen oskyldig. Och
då han hade ett häftigt lynne, ansåg han sig nu svårt
förolämpad samt lät svara grefven, att »som han intet ondt
hade gjort, behöfde han icke komma till något förhör.»
Ett nytt bud afsändes till honom, men äfven det fick
samma svar.

På e. m, red grefve S, ut på en promenadridt och tog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn2/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free