Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLM 185 7.
341
Det var ett egendomligt lif, som vid Bad Boll mötte
mig och andra besökande. En lidande församling, fjärran från
världens larm, oberörd af de fientliga motsatserna utom och
inom kyrkan, upptog under åren 1852—82 det förut så
oroligt lifliga badstället. Bland dessa gäster rörde sig
Blumhardt med sin familj i kärlekens tjänande verksamhet; med
lika vänlighet sörjdes där för så väl andliga som lekamliga
trångmål. Den, som kom till Boll, måste förvånas öfver
sällskapets brokiga blandning: vid sidan af bonden och
handtverkaren kunde han träffa den högt stående
ämbetsmannen, den rike grossören och den berömde generalen.
Nord- och Sydtyskland, ja till och med land långt utanför
de tyska gränserna, möttes här i fredlig samvoro. Ungdomen
kände det här ej för trångt, ålderdomen andades lättare;
till och med mången hårdnackad tviflare och fritänkare gick
ut från sig själf och sin själs ofrid, efter några dagars vistande
i Boll, och det tycktes som om den giftiga gadden tagits
ifrån honom. — Där fanns på senare tid mest sådana, som
sökte hvila och uppbyggelse för sin själ; men-där var alltid
också ett icke litet antal af dem, som för svåra lidanden
här sökte kärleksfull skötsel och läkedom. De mest åtskilda
pastorssyssla, hvarför han till konsistorium hemställde hvad han skulle
göra: »antingen uppgifva sin plats såsom församlingsherde, eller afvisa
de många sjuka som sökte hans hjälpa — då var det många, som
menade att »det kunde man väl veta, hvad ett konsistorium skulle svara»,
nämligen: »Låt allt gå i de gamla hjulspåren och fly allt nytt såsom
pesten.» Men se, Blumhardts konsistorium gjorde icke så, utan svarade
honom kärleksfullt: »Drag i frid, dit Herren kallat er! En ny, from
pastor i Möttlingen kunna vi med Guds hjälp skaffa; men att hos någon
annan uppväcka den gåfva, som Gud gifvit er, det kunna ej vi eller
någon i världen. Var fri, till Guds ära och hans församlings gagn!»
— I sanning ett högst ovanligt och ädelt konsistorium! Huru
många domkapitel i Sverige skulle väl handlat så?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
