- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898 : Andra delen /
400

(1899) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

400 DAGBOKSBLAD.

Senare på e. m., då jag satt ensam ute i parken och
läste Pascals »Tankar», fick jag bud, att prinsessan önskade
tala vid mig. När jag kom, var hos henne ett gammalt
bondepar, mannen 63 år och hustrun 54 — ett par
älskliga typer af det gammaldags, fromma och redbara
allmogesläkte, som, jämte liknande landtadel, af ålder utgjort det
svenska folkets kärna. Det var en verklig hjärtefröjd att
se deras lugna fridfulla anleten och höra dem prisa Herren
för hans nåd mot dem i allt. De ha en son, som studerar
i Uppsala och som snart skall bli präst. Prinsessan har
bekostat hans uppfostran och studier och skall så göra, ända
tilldess han blir prästvigd; och de voro nu här för att
ännu en gång få tacka deras »goda, rara, älskade prinsessa»,
såsom gumman uttryckte sig. Nu stod deras varma längtan
till att »få höra gossen vår predika», och »sedan längta vi
blott att få skiljas hädan i frid».

På aftonen spelade kammarherre B. och friherrinnan

H. duetter på orgel och piano.

En obeskrifligt skön och stilla dag! Också har mitt
aftonlof varit varmare än på länge. Jag förstår väl
Kryso-stomi ord: »Herren vare tack och lof för allt!», och jag
inser djupt lidandets välsignelse. Men — människan är
icke skapad för lidandet: själens frid och tacksamma hvila
i Gud är »det normala» för vårt väsen.

Aug. 11. Söndagarna på Fridhem äro oförgätliga. Väl
äro alla dagar här mer eller mindre glada och lyckliga;
men icke på många år har jag tillsammans med andra
upplefvat sådana söndagar som här. De ha varit verkliga
»upp-byggelsedagar» — och likväl har, till och med för barnen,
allt sådant varit borta, som på andra ställen vill göra
sabbaten tung och stel, särskildt för de yngre.

Tidigt på morgonen gick jag ut på öfre verandan, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn2/0462.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free