Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIDHEM 1878.
401
vetter åt hafvet, och satte mig där att läsa Roos’
morgonbetraktelse. Just när jag slutat läsningen, kom
kammarherre B., klädd i plaid, hjärtlig och gentleman som alltid,
samt satte sig bredvid mig till sa. al. Om en stund fick
jag bli vittne till ånyo ett bland de många dragen af hans
välvilliga sinnelag. Vi hade sedan ett långt samtal — 0111
lifvets ansvar och 0111 evighetstingen.
Kl. 11 kom pastor Lindahl, som i parken höll en
väldig, hjärterannsakande och mot slutet mycket tröstefull
predikan öfver ämnet: »Vägen till döden och vägen till
lifvet». — Jag blef sjuk af den starka värmen i solgasset,
och måste gå upp och lägga mig på min soffa. Men genom
det öppna fönstret hördes hans starka stämma ända upp
till mig; och det dyrbara evangeliska slutet af hans
predikan gjorde mig frisk till både själ och kropp. — Efter
predikan’ hade jag med honom ett lika lärorikt som
intressant samtal 0111 både svenska och amerikanska
kyrkoförhål-landen samt 0111 lifvet i Herren. Han omtalade ock några
så väl glädjande som sorgliga drag från sin pastorala
erfarenhet. Äfven pastor S. meddelade ett par sådana. Bland de
senare var det i synnerhet en händelse, som på oss gjorde
ett djupt gripande intryck.
En ung bildad flicka, dotter af kristliga föräldrar, hade
sedan flera år gifvit sig åt Herren »mer än till hälften,
men dock icke helt»; världen och dess lust satt ännu kvar
innerst i hjärtat. Plötsligt slog hon om, därtill förledd
genom kärlek till en oomvänd man, och blef så världsligt
ytlig och yster, att en församlingsdiakon af Guds ande
drefs att i allvarlig kärlek varna henne för affall. Detta
förbittrade henne så, att hon helt bröt med församlingen och
ej mer bevistade dess gudstjänster, utan alldeles öfvergick till
världen samt blef fritänkerska. Efter en tids rus i värl-
Wadström, Ur minnet 0. dagboken. II. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
