Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTE
Kasaberget,
Från byn taga vi vägen hemåt, ned emot
sjön. Plötsligt göra vi halt. — Skola vi upp
till Kasaberget innan solen går ned? Javisst,
ja — visst! — Vi nå yttersta toppen med ett
raserat stenkummel, lämningar från forna krigs-
tider. Vi se kyrktornen i Helsingfors, där solen
gnistrar i fönsterrutorna. Annars ligger staden
insvept i fabriks- och ångbåtsrök. Åt motsatt
håll upptäcka vi Björkudden, Östersundom gård
och en hel del af de trakter vi nyligen passerat,
samt haf och holmar långt, långt borta. Solen
sänder sina sista strålar emot Westerkulla gård,
där vi se en skymt af det numera hvitmålade
karaktärshuset, nedanför detta den stora frukt-
trädgården och vidare grönskande ängar med
betande kor, hvilket allt småningom insvepes i
den uppstigande dimman. Strax nedanför oss
ha vi långa bergsryggar med klyftor för gräf-
ling och räf, tillika veritabla röfvarkulor.
En spång leder ned till de vidsträckta su-
sande skogarna med kärr och dolda åkertäppor.
Här har visst haren sin gång och af alla tecken
att döma, äfvenså elgen. — Solen har sjunkit
blodröd bakom blånande skogstoppar och en
mystisk skymning faller på. Vi vänta att få
höra ugglors skri afbryta talltrastens låt i
denna annors tysta och storslaget högtidliga
kväll — »Hvar är Jungfru Jan nu», frågar
någon. — >»Låt Erik Forslund berätta, endast
han kan skildra en naturstämning sådan som
denna. — —
OCH
HEMMA
Den dofva klangen af Wester-
kulla stora vällingsklocka påminde
oss om, att det var tid att gå hem,
och nedfärden från toppen anträd-
des beslutsamt.
Den ljufliga barrdoften från skogs-
trakterna utbyttes så småningom
emot en fuktmättad luft och lukten
af hafssälta och tång. Ty efter att
hafva vandrat ungefär en mil i cirkel,
anlände vi till Labbas skattehemman
vid Borgarstrandsviken, i närheten
af stället, där vi lämnat vår båt.
Vi hade tur att hamna rakt till fö-
delsedagsbordet, dukat i stora salen
med krans och blommor, och blefvo
rikligt undfägnade. Vi slängde räns-
larna af ryggen, tömde sanden ur skorna
och njöto af välbehöflig hvila under trefligt
samspråk med värdinnan och hennes barn.
Enka, sedan tjugu år tillbaka, med en skara
af sju barn omkring sig, den yngsta då
endast två månadet gammal, har värdinnan
Nyberg med tillhjälp af endast en dräng och
sedermera barnen i den mån de vuxit upp,
skött om sitt hemman, sina husdjur och sin
stora familj med en sällsynt energi och nog-
grannhet, bl. a. själf i flera år vid hanegället
kört sitt mjölklass den nära två mil långa vä-
Födelsedagsbordet på Labbas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
