Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTE OCH HEMMA
gen till Helsingfors. De tvänne älsta
af döttrarna gifte sig redan vid 15
och 17 års ålder, och kommo sålunda
tidigt bort från hemmet.
På Labbas mark och på den
s, k. »svinvallen», en fri passage för
alla; där fordomdags hvar och en fick
föra sina svin till viken att bada,
finnas tvänne små »jordkulor» sedan
uråldriga tider. Den ena står nu
tom, ty innehafvarinnorna: spågum-
man »Takka Lotta» är död, och
systern, Wikmanskan, ligger på fat-
tiggården. Den andra stugan ägdes
länge af enbente kryckvandraren
Gumberg, till profession träslöjdare,
kärilmakare och fiskare. Vid 50
års ålder gifte han sig »med en flicka, som
had’ havi fem barn», en rask tvätterska och
utarbeterska, hvars främsta sysselsättning nu-
mera är bärplockning. Sedan salig Gumbergs
frånfälle bebos kojan af enkan jämte en vuxen
Våra husandar.
Jordkulan.
dotter. Denna jordkula, belägen på en ängs-
backe vid en grupp hängbjörkar, är till största
delen inbyggd i jorden, försedd med halmtak
och s. s, fortsättning i det fria, med en liten
farstukvist. Det inre gör ett propert intryck,
prydt med balsaminer i bläckburkar på de två
fönsterkarmarna. Fönstren, midt emot hvarann,
ligga på yttersidan tätt till jordytan. Emellan
de brunmålade, nödvändigaste möblerna mätes
golfytan i 1X2 steg. I farstutaket hänga
fiskbragder och slöjdvärktyg i god ordning.
På hyllorna stå trefliga träkäril i mängd. Utan-
för fönstren blomma gredelin Iris och Kejsar-
krona och mellan den snart infallande: väggen
och gärdet är en potatistäppa i miniatyr belä-
gen. Det hela en bit vildmarkspoesi. — Med
lika fria som enkla vanor, tycks man reda sig
länge nog här i världen.
Nu stiga vi äntligen i vår båt igen och ro
tillbaka till vår holme. "Vid kökstrappan stå
våra tjänare enligt sista modet och krigstidens
kraf, den ena 73 år, den andra 13 år med kaffe-
ved på armen och gräddsnäckan i handen.
-— Hvad nu, skola vi trakteras med kaffe
igen? Deras lifdryck! Nej: pass — nu be vi
om att få riktig mat, — alldeles enligt Z. T:
»När vi komma hem uti lunk, lunk, lunk, Få
vi smörgås och fil filebunk bunk bunk!»
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
