Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTE OCH HEMMA
»röda» och svarta. Det stora flertalet utgöres
af en blandning af dessa tre, somliga ljusare
till färgen, andra mörkare, men jämförelsevis
få äro af ren ras:
De bildade äro för det mesta hvita, eller
åtminstone af ganska ljus hudfärg. De lägre
klasserna äro i allmänhet mörkare och de lägsta,
gatuförsäljare och sjåare, ganska svarta.
En rätt egendomlig typ finner man bland
spårvägspersonalen. Karlarna äro jämförelsevis
små till växten, ha vacker kaffebrun hudfärg
och en rent af förbluffande likhet med hvarandra.
De utgöra synbarligen en ras, som uppstått
genom en något så när jämn blandning af
hvita, indianer och svarta, samt ha vänliga,
påfallande trekantiga ansigten med skarpa
svarta ögon och välformade läppar.
Den bildade brasilianen kan mäta sig med
hvilken europé som helst och är dessutom ofta
angenämare i sitt uppträdande. Hos tyskar och
amerikaner finner man rätt mycken taktlöshet
och plumphet, hos engelsmän och argentinare
åter en omåttlig egenkärlek och en rent af
barnslig nationalstolthet. Sådant är sällsynt hos
brasilianen. Han är vänlig och mycket finkänslig
och skulle samtalet beröra hans eget hemland,
kan han väl uttala sig med värme och be-
undran om detsamma, men aldrig med öfver-
lägset skryt. Han försvarar ej dess fel och
brister, lika litet som han nedsätter eller för-
ringar andra land.
Hos den lägre klassen är upplysningen där-
emot ganska dålig och det är förvånansvärdt
huru likgiltiga människor ofta äro för mångt
och mycket som passerar omkring dem. Huru
många är det väl som har reda på det unge-
färliga invånarantalet i Parå, eller i hela Bra-
silien?”) Huru många är det väl som känner
till namnet på buskarna med de granna, schar-
lakansröda blommorna, hvilka äro stora som
en knuten hand och äro så vanliga att de före-
komma öfveralt? Lika vanskligt är det att af
en nordbrasilian af något lägre bildning och
samhällsställning få upplysning om väder och
vind, växter och djur, handel, jordbruk och in-
dustri. Han är vänlig och tillmötesgående
") Omkring 24,000,000 år 1915.
stundom liflig och snabb i rörelser och åtbör-
der, stundom trög och sömnig, men han kan
sällan ge ett tillfredsställande svar, ge ett klart
och tydligt besked, eller ens en antydan om,
huru de önskade upplysningarna kunde fås.
Para är en stad på minst 180,000”) invånare,
men den saknar adresskalender och någon plan-
karta som vore tillgänglig för allmänheten fin-
nes ej heller; Därtill äro behofvet af dem och
företagsamheten alldeles för små.
En dag söker jag Venezuelas kousulat och
frågar mig för i en butik. En herre säger, att
det är »där nere» och visar med en gest och
ett vänligt leende nedåt gatan. Jag går i den
antydda riktningen, finner ej konsulatet, går
på nytt tvänne gånger samma sträcka, men
finner ej hvad jag söker. Så återvänder jag
till butiken och upplyses af samma herre, efter
det han rådgjort med en annan, att jag vid
första hörn bör vika till vänster in på en stor
affärsgata, hvilken jag bör följa omkring en
kilometer, tills jag finner venezolanska konsu-
latet. Jag följer anvisningen och kommer till
— Österrikiska och mexikanska konsulaten!
Efter nästan en hel dags irrande längs gator
och avenyer lyckas jag fastställa, att Venezuela
numera ej har något konsulat i Parå,-— det
har för två år sedan flyttats till Manåos vid
Rio Negro, fem dagsresor uppför Amazonfloden.
Det är ett besynnerligt intryck man får då
man först kommer till orten och börjar se sig
omkring, efter att ha transporterats från ham-
nen till hotellet i ett af de få och usla åkdon
som stå en tillbuds. Med blandade känslor
gör man sina första iakttagelser oah reflektio-
ner. Man vet ej rätt hvad man ’skall tänka, ty
mångt och mycket är så alldeles nytt och främ-
mande, men det slutliga omdömet blir dock
afgjort fördelaktigt.
Det är något så alldeles annorlunda än i
Europa, något så osammanhängande och mot-
sägande, men samtidigt harmoniskt — och det
som synes förläna harmonin, är just detta kon-
sekvent osammanhängande och motsägande i
förening med en sydländsk slapphet och oföre-
+) J. C. Oekenfeull uppger den ha varit 200,000
år 1913.
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
