Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTE OCH HEMMA
BETTIS JULAFTON.
För Ute och Hemma.
tröttad stannar Betti i tredje våningen.
Hon drar djupt efter andan och pressar
handen mot sitt vildt klappande hjärta.
Ännu återstå tvenne trappor. Vore-hon väl där-
uppe. Hennes hufvud svindlar och benen darra.
»Mamma, är det du?» två små, lockiga hufvu-
den sträcka sig fram mellan trappgallret.
Det är hennes egna älskade flickor, för hvilka
väntan blifvit för lång. Hon stapplar uppför de
sista stegen och sluter dem i sin famn.
»Är du trött, mamma?» »stora syster» stryker
sin hand öfver modrens bleka kind. »Kom, så
skall jag värma mjölken» Hon tar flaskan ur
Bettis hand. Beskäftigt ordnar hon vid gasko-
karen. Mia med sina sex år är hemmets. goda
tomte. Hela långa dagen, då modren arbetar i
den stora tvättinrättningen, ser hon, »stora sy-
ster», efter den tre år yngre Rosi. Då Rosi är
trött och bråkig, lyfter hon upp henne i fönstret.
Där sitta de sedan, tätt slutna till hvarandra, och
se upp till stjärnorna. De lyssna till gatubullret
djupt under dem och undra, när mamma skall
komma hem.
Nu är mamma här och de små skola få kvälls-
Men när »stora syster» framtager kilobul-
Förskräckt ser Betti
vard.
lan, återstår endast kanten.
på den lilla biten.
»Var ej ledsen, mamma», säger Mia.
»Rosi grät och var hungrig. Och så skar jag
af litet åt henne.»
Betti suckar och delar brödet mellan barnen.
Själf åtnöjer hon sig med en kopp mjölk. Att gå
ned för de många trapporna efter mera bulla or-
kar hon inte. Åter trycker hon handen till hjär-
tat. Så oroligt det är i afton.
Medan de små sofva i sin gemensamma bädd,
ser Betti genom deras kläder. Hon syr in en för-
lorad knapp och stoppar en refva på Rosis kläd-
ning. Länge sitter hon sedan med hufvudet lutad
mot handen. Hon stirrar in i en tröstlös framtid.
Hur länge skall hon hålla ut vid strykbordet?
Lätt för läkaren att tala om hvila och luftombyte,
om närande föda och stärkande medicin. Vet
han då inte att hon är enka med tvenne barn,
hvilka dag för dag fordra mera mat och kläder?
Nu har allt dessutom blifvit så förfärande dyrt!
Hon ser bort till sina små flickor. »Stora syster»
måste få ny vinterpaletå. Och Rosis kängor
vägra att tjänstgöra längre. Suckande framtar
Betti en papperslapp ur sin ficka. Ett tidnings-
utklipp som hennes granne, sömmerskan, gifvit
henne.
»’Till fosterdotter antages», läser hon, ett vac-
kert, välskapat flickebarn mellan tre och sex år.
Ljuslockiga hafva företräde.
Bettis tårade blick söker barnens echerubhuf-
vuden, där de hvila på samma kudde, Hvem,
om icke hennes älsklingar kunna bestå profvet?
Äfven deras ålder är den rätta. En moders plikt
är att tänka på sina barns framtid. Att hennes eget
lif hänger på ett hår, vet hon. Ännu högst några
och hon är utsliten och barnen hänvisade till
fattigvården. Vid tanken härpå ryser Betti.
Men att skänka bort någon af dem! Ofatt-
bara tanke! Att skilja dem åt? Ännu värre!
Betti strider en tung strid. På knä invid barnens
bädd utgjuter hon de bittraste tårar en kvinna,
eri moder kan fälla. »Hvwvilkendera, o min Gud,
hvilkendera! hviskar hon åter och åter. Rosi eller
»stora syster!» Hellre då Rosi. Mia är så förstån-
dig för sina år, och kan tillbringa dagarna i folk-
barnträdgården, medan hon själf är borta.
Upplöst i smärta, sjunker Betti till slut ned
på sin säng och sofver den utarbetades tunga,
år,
drömfria sömn.
Hvilket’ vackert väder! ” Betti och hennes
små flickor sitta i spårvagnen, som för dem öfver
»långa bron» och förbi Kajsaniemi.
»Se, så vackra träd!» utropar »stora syster.»
»Se, så gacka tädh upprepar hennes lilla eko.
De komma till gator, dem barnen aldrig sett
förr. »Havis Amanda och ångbåtarna i södra
hamnen väcka deras lifligaste intresse. Snart
äro de i de förmögnas stadsdel, där hvarje hus
står omgifvet af planteringar. Nu äro trädgår-
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
