Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
tet annat tal än suset, då vinden drog igenom
dem. Älven brusade under isen knappt hörbart,
och en och annan sparv kvittrade i buskarna.
Stum och plikttrogen gick Atlas och drog, medan
Hallå sprang omkring och skötte sina intressen,
livlig men tyst.
En dag kändes dock all denna stumhet som ett
alltför negativt svar på hans funderingar, tyckte
Nils, och då föll det honom in att tilltala sina
fyr-fota vänner för att se om de skulle ge något sorts
svar på hans fråga.
— Hallå, pojken, kan du säga mig varför vi är
till?
Hur djupt upptagen än Hallå var med sitt
nosande, lyfte han vid ljudet av husbondens röst
nosen ur snön och viftade med svansen.
— Svara då, Hallå! Varför är vi till?
upprepade Nils med ett vänligt och lockande tonfall,
som gjorde hunden utom sig.
Med ett vinande ljud mitt emellan gnäll och
skall, skuttade Hallå ur snödrivan ned på vägen
och hoppade under krumbukter och svansviftning
upp på den unge husbonden, uttryckande sin
högsta förtjusning och kärlek.
Nils smekte honom och fick ett gott uttryck i
sitt ansikte. Ingen såg honom ju, så han behövde
ej bemästra det. Hade ej hunden givit ett det
vackraste svar genom att lämna alla sina andra
intressen för att följa sin tillgivenhets impuls?
— Jaså, menar du det? sade Nils, och hunden
gjorde allt för att bekräfta sitt svar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
