Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Men hur han än skyllde på orättvisa och otur,
och hur han än lät omgivningen lida av sitt
dåliga lynne, kunde han ej undgå en besvärande röst
i sitt inre, en anklagande röst. Han måste komma
ifrån den på något sätt. Bland människor, i nöjen
och förströelser var det lönlöst för honom att
försöka komma undan, ty han avskydde för
närvarande allt och alla.
Slutligen föll det honom in att ta en av
arbetshästarna och gå som arbetare och köra timmer i
skogen. Där skulle han få vara i fred för alla
dumma myndigheter och människor.
Han och Atlas, den starka hästen, blevo snart
förtrogna vänner, vana vid och fördragsamma
med skiftningarna i varandras lynnen. Hallå,
den lurvige gråhunden, följde dem alltid som den
tredje i triumviratet och njöt av livet och sin dag.
Nils tyckte om djur. Det kunde nog falla honom
in att plåga människor, i synnerhet dem som
älskade honom som mor och Viola, men aldrig
skulle det kunna falla honom in att plåga ett
djur.
Då han nu gick ensam med sina båda stumma
ledsagare på skogsvägarna, började ban fundera
på allvar över livet och dess mening, utgående
från den spotska tanken, att livet naturligtvis
ingen mening hade.
Det var skönt att ingen motsade honom härute.
Han fick ostörd behålla sin uppfattning. Idel
ordlöst liv omgav honom, och från sådant kommer
ju ingen motsägelse. De tigande träden hade in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
