Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
— Och så gäller det att vaka så att Guds svar
inte hinner gå förbi, medan man slumrar till,
hade hon sagt.
Ingeborg hade bett för att få veta Guds vilja
och vakat och spanat efter något tecken, men
ännu hade intet sådant givits henne.
Då hon varit hemma en söndag, hade hon talat
vid sin farbror och faster, som voro henne i fars
och mors ställe, ty lion var föräldralös. De voro
varken bestämt för eller bestämt emot; intet Guds
tecken hade kommit genom dem. Farbrodern
hade tyckt, att om den där herrn verkligen ville
bekosta hennes utbildning, vore det väl skäl att
tacka och ta emot, förutsatt att han var att lita
på. Fastern hade ej kunnat förstå att det skulle
vara något arbete att bara sjunga.
— Det blir ju ett latmansliv och "fåfäng gå
lärer mycket ont". Det hade varit hennes
utlåtande.
Ingeborg hade också talat med Per Gunnarson
om saken en dag, då han varit uppe vid
fäbodarna. Hans sätt att ta den vållade henne det
största bekymret. Själv trodde hon människor
om gott och ville göra det. Hittills hade Per
också gjort det, men på senaste tiden hade Ingeborg
märkt en förändring hos honom därvidlag. Om
någon av bygdens pojkar talade med henne litet
mer än god dag och adjö, genast var det som om
Per 1’ått ett horn i sidan till ynglingen i fråga
och velat nedsätta honom i Ingeborgs tanke.
Ingeborg tyckte inte detta var rätt, och ett par gån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
