Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
ger liade hon sagt Per det. Han hade ingenting
svarat, bara fått över sig det där envisa, kraftiga,
litet mörka draget, som också tillkommit på
senare tiden och som både skrämde och tjusade
Ingeborg och kom henne att känna sig fängslad av
honom. Detta drag hade kommit över honom
starkare än någonsin och fått en tillsats av
vildhet, när hon omtalat den främmande herrns
storartade förslag. Han liade talat kärvt och i
avhuggna satser och tillagt hennes välvillige
gynnare de allra sämsta avsikter.
— Det kan väl hända att han kommer att göra
en stor sångerska av dig, men... till vilket pris,
tror du?
— Han har lovat bekosta mig alltsammans för
intet.
Per hade skrattat till. bittert, hånfullt.
— Och det tror du? Ja, jag säger bara det, att
låter du locka dig av honom, då — kan jag så
gärna gå och dränka mig med detsamma.
Ingeborg hade tyckt det vara så vilt och
oresonligt av honom att säga så där och inte värt att
ta på allvar. Men hur det var hade hon inte
kunnat slå bort det. Skämt luide det minst av allt
varit. Inte för att hon trodde att Per skulle gä
och dränka sig vad hon än gjorde, men något
stort och djupgående måste dock ha legat till
grund för det där yttrandet. Blicken i hans ögon,
då han sagt det där, hade sedan dess stått för
henne dag ocli natt.
— Skulle du inte bli glad, om jag komme mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
