Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(11
så upp, att du kunde vara stolt över att känna
mig? hade hon frågat honom.
— Jag är stolt över dig sådan du nu är, men
om du blir vad den där herrn vill göra dig till,
ska jag skämmas över dig.
Det hade väckt hennes harm och trots, och hon
hade höjt sitt huvud och tillvitat honom
själviskheten att vilja stå i vägen för hennes lycka.
— Jag ska nog gå ur vägen, om du står fast
vid att gå åt det hållet, liade ban svarat uppbragt
och dystert och störtat bort från henne.
Sedan dess hade hon gått med värk i hjärtat,
och oron gick med allt högre vågor inom henne.
På framtiden hade hon egentligen aldrig tänkt,
och inte heller hade Per och hon någonsin talat
om en gemensam sådan, men nu hade det börjat
bli klart för henne, att de hörde ihop mer än do
vetat. Vid allt som hänt eller fallit henne in hade
hennes första tanke varit vad Per skulle tycka.
Och nu tyckte han så illa om det förslag man
gjort henne! Det förtog all lust för det på samma
gång som den hägrande framtiden antog än mer
förföriska färger, då hon började undra, om hon
skulle drivas till att avstå ifrån den.
Hon visste vad Per ville, men hon visste inte
vad hon själv ville, och allra minst tycktes hon
få veta vad Gud ville. Varför var han så stum,
varför gav ban henne inte tecken, fast hon bad så
ivrigt om det?
Det värsta var att hon måste bestämma sig
snart. Hennes välgörare hade sagt, att det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
