Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r.2
ingen tid att förlora, han ville, att hon skulle
komma ned till Stockholm sä tidigt hon kunde på
hösten; han lovade att sörja för hostad, mat och
lektioner.
O, vad det lockade! Vad hon gärna ville fara!
Varför kunde hon dä inte få göra det utan
betänkligheter? Hon harmades på Per och
farbrodern, som sått det där fröet till misstänksamhet i
hennes omisstänksamma sinne. Inte ville hon
misstro sin frikostige välgörare, det var så fult,
tyckte hon, och det var så plågsamt att känna den
där taggen i sin tillit.
Det var väl den som gjort att hon drömt så
otäckt i natt. Hon hade drömt att hon mött en
orm, som sett på henne lömskt och listigt på
samma gång som inställsamt. Hon hade velat springa
undan men ej kunnat taga ett steg.
— Vad är jag att vara rädd för? Jag skall
göra dig ryktbar, hade ormen sagt.
Och i detsamma hade hon sett att han ej var
en orm utan hennes välgörare.
Hon försökte hela dagen att förjaga intrycket
av den drömmen och sade sig att det var
otacksamt att drömma så styggt om den som ville göra
så mycket för henne.
Mot kvällen kom han upp på fäbodvallen för
sista gången, innan ban skulle resa. I känslan av
att göra honom orätt med sin, som hon ansåg,
ogrundade misstro var Ingeborg tacksammare
och mer tillmötesgående än hittills. Hon så gott
som lovade att komma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
