Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
hjärta överflödade av glädje. Då ban åter såg på
Estrid, gick hon i hans famn.
Sist blev det Aslögs tur. Med sin hundvalp i
famnen hade hon åsett det hela. Nu vände sig
fadern till henne.
— Du ville hellre ha en valp än en pappa,
minns du det?
Först av dessa ord förstod Aslög, att den fine
herrn, som talat med henne vid kälkbacken, varit
hennes far. Hennes pappa var då som en sagans
prins och undergick den ena förvandlingen efter
den andra. Denna sista var den allra bästa, inte
minst genom sina verkningar. Aldrig hade hon
sett sin mamma så strålande vacker som nu, och
aldrig hade hon sett farmor se så lycklig ut.
— Nu, när du fått en valp, håller du väl till
godo med en pappa också, eller hur, liten? frågade
fadern.
— Det var en ny pappa jag inte ville ha,
påminde hon. Min egen pappa vill jag ha!
förklarade hon varmt och blev till gengäld sluten hårt
till hans hjärta.
Hans hustru smög sin hand i hans.
— Minns du att du sade en gång att det var min
fåfänga som kommit dig att leva över dina
tillgångar, tills du måste tillgripa... det där?
— Jag var så förtvivlad då, jag visste inte vad
jag sade.
— Men det var sant. Om du visste hur bittert
jag gråtit över min fåfänga sedan, hur jag stritt
mot den! Nu får du inte locka den till liv igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
