Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
med att ge mig lyx, sade hon med en blick på det
dyrbara pälsgarnityret.
— Skinn är inte lyx i vinterkylan. Du måste
låta mig på allt sätt gottgöra dig de här tio åren
och de där stygga orden du just påmint mig om.
— Du har ingenting att gottgöra mot mig. Allt
har för länge sedan blivit vänt till det bästa. Jag
var ytlig och fåfäng och bortskämd. Livet
valbara lek för mig. Men sedan du farit, tog livets
allvar mig fatt. Så plötsligt och våldsamt och
helt, att jag skulle ha dukat under, om inte
mamma varit.
Här såg hon på sin svärmor, vilken svarade
henne med en hjärtlig blick, full av samförstånd.
— Har du blivit av mammas sort? frågade lian,
varken gillande eller ogillande, endast djupt
intresserad.
— När allt jordiskt brast lör mig, tvangs jag
att gripa efter det som håller, svarade Estrid
enkelt. Ha inte de svåra åren lärt dig detsamma?
— Jag har arbetat mig fram själv.
— Men när förmögenheten koin som en gåva,
såg du inte Guds hand i det?
Han skrattade litet, ett självförklenande skratt.
— Skulle Gud bry sig om att ge mig en
förmögenhet? Så förmäten är jag inte, att jag tror
det. Det var slump, tur.
— Kan du inte heller se Guds barmhärtighet i
din hemkomst? frågade nu hans mor. Han såg
från den ena till den andra av dem och såg i
deras anleten högtidsglädjen över hans återkomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
