Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
ning i den benämningen, förklarade överlägset,
att den "lilla bleknosen" nog en dag skulle
komma att ställa alla de rödblommiga och
brunbrända i skuggan, så det var då inte värt att de
mor-skade sig över lienne, inte. När man begärde att
få veta hur detta heroiska verk skulle gå till, teg
Tora utmanande och vägrade absolut att upplysa
därom, fast hon lät dem förstå att hon kunnat,
om hon velat. Obrottsligt bevarade hon sin nya
väns hemlighet, fast hon blev alltmer invigd i den.
När Hedvig fick sin bok färdig, blev Tora den
som hon läste upp den för. Detta gjorde att Tora
tyckte sig lia del i den. När den sedan blev tryckt,
läst och omtyckt, kände Tora sig mycket mer
stolt än Hedvig.
Fast kandidat Brun funnit Tora intetsägande,
var hon det i själva verket alls inte, hon hade
både karaktär, hjärta och huvud, om än allt ännu
varit omoget vid sjutton år och ej kommit till
synes, allra minst i hans sällskap, som förvirrat
henne och gjort henne tafatt, till ioljd av det
hemliga svärmeri hon ägnat honom. Men i
umgänget med Hedvig utvecklades hennes av
naturen rika gåvor som en äng i sol. Hon blev sin vän
till ovärderlig hjälp i många avseenden och fick
å sin sida ej mindre av denna.
Båda räknade sin vänskap bland det bästa Gud
givit dem i livet, i synnerhet därför att de kände
att de drogo varandra närmare honom.
Det roade dem ibland under årens lopp att
blicka tillbaka till sin vänskaps upprinnelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
