Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
!)(J
Fast Tora snart lärt sig le àt den smärta och
bitterhet som upprivit henne den gången, kom
hon ändå alltid livligt ihåg hur det känts, ty
ungdomens känslor äro häftiga och rista sina runor i
ännu mjukt material.
—- En sådan småsak det var, kunde hon säga.
Och ändå ledde den till så mycket, till vår
vänskap! För jag hade nog aldrig kommit att söka
din bekantskap ens, ännu mindre gett mig tid
med din vänskap, om jag inte känt mig utstött
av de andra. Så väl, så innerligen väl att jag
råkade få höra de där tanklösa orden och att de
gingo mig så djupt till sinnes. Annars hade jag,
tjusad av de där ytliga bekantskaperna och det
där lönlösa svärmeriet, aldrig märkt den
vänskapens ädelsten som låg alldeles i min väg.
— Och jag sedan, vad hade inte jag gått miste
om! kunde Hedvig svara på sitt rara sätt.
— Ja du, vad vi i allmänhet skulle gått miste
om mycket, om Gud inte ledde oss mot vår egen
dumma och kortsynta vilja!
Därom voro båda ense, och den sanningen fingo
de bekräftad, tills deras vilja blev så klok och
böjlig, att den vid minsta beröring av Guds finger
genast förtroendefullt fogade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
