Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
som hon gjort denna jultid, dä hon tydligt visat,
att hon ämnade dra sig ifrån dem och räkna sig
till de äldre. Vad som farit i henne, kunde
hennes snopna f. d. lekkamrater ej säga, men det voro
de överens om, att hon blivit "mallig" under
höstmånaderna och behövde stukas.
— Men tänk om hon inte bryr sig om att alls
vara med i lekarna? framkastade någon.
— Inte står hon ut med att bara sitta med de
äldre! Hon är ju inte stor, fast hon inbillar sig
vara det, lugnade Knut.
— Om någon, som inte är invigd i vår ädla,
uppfostrande sammansvärjning kommer med i leken,
blir det värre, anmärkte Christian.
— Då få vi vara fintliga och laga att det ändå
blir soni vi vill, sade Astrid med en livad
strids-glimt i blicken.
Fintlighet var något som låg för henne.
Det intet ont anande föremålet för denna
sammansvärjning, den snart sjuttonåriga Gerda,
befann sig som bäst ute på promenad i skogen med
Karin, för vilken hon skjutit undan sin lilla
barnsliga Edit.
Karin var förlovad, och det tyckte Gerda var
ohyggligt intressant. Hon ville veta, hur man
kunde vara säker på vem som var den rätte. Hon
gjorde Karin till sin förtrogna och pratade livligt,
anförtroende sin vän att två pojkar blivit osams
med varandra för hennes skull den hösten.
Det föll ej Gerda annat in än att Karin med
största intresse mottog hennes förtroende. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
