Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
trodde, att den nya vänskap, sora uppkommit
mellan dein, var fullt ömsesidig, ocli anade ej, att
Karin höll till godo med hennes sällskap och
lyssnade till hennes förtroenden mest för att få tiden
att gå till julafton, då hennes fästman skulle
komma. Karin hycklade dock ej den vänlighet lion
visade, ty hon höll av den livliga, begåvade om än
ännu omogna, Gerda, som nog kunde prata
dumheter som nu, men ibland kunde komma med
reflexioner, vittnande om djup både i känsla och
tanke.
Under samtalet, som dock mest varit en
monolog å Gerdas sida, hade hon kommit i en fridsam
och en smula sentimental sinnesstämning.
— Om vi skulle säga varandra våra fel, föreslog
hon Karin. <
— Ån om vi bli onda på varandra då?
— Jag lovar att inte bli det, förklarade Gerda
tvärsäkert med en lätt tonvikt på jag. Börja du!
Karin funderade lite först. Hon smålog för sig
själv, ty lion visste mycket väl, vilket fel Gerda
hoppades bli förebrådd för. Det låg mycket nära
till hands efter de förtroenden hon givit, varunder
hon med en viss självbelåten och oärlig ånger låtit
påskina att hon ej var omedveten om en viss
hårdhjärtad lust att leka med männen. Men Karin
aktade sig visligen att nära den unga flickans
fåfänga med att dra fram det felet. Hon begagnade
i stället tillfället att snärta fåfängan.
— Eftersom du vill höra dina fel, så skall jag
börja med ett par som du lätt kan rätta. Du sörp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
