Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i2n
Ii ag ocli ledsamheter hemnia, utan att man gav
henne någon ledighet, ty fostermodern hade ett
svårt lynne och tyckte inte om att någon lade sig
i hennes görande ocli låtande, så mycket visste
Ester.
Nej, något bättre måste utfunderas.
Plötsligt fick Ester ett uppslag, och hennes
bekymrade ansikte klarnade.
— Hör du, utbrast hon, hur skulle det vara, om
vi alltid gjorde sällskap till läsningen och jag
under vägen pluggade läxan med dig! Jag kan den
ju alltid utantill, så vi behövde inte sinka oss med
att titta i böckerna. Jag kan läsa mening efter
mening för dig, och du säga efter, tills du kan.
Det skulle bestämt gå bra. Vi har ju så lång väg,
så vi hunne nog. Vi kan repetera sedan på
hemvägen, så du får det i dig ännu säkrare och det
sitter i till storförhöret. Säg, ska vi inte göra så?
Nästa gång kommer jag och hämtar dig, så få vi
längre väg tillsammans?
Ester var så ivrig och strålande, som om det
förslag hon kommit med inneburit någon synnerligen
stor vinst för henne själv.
Till och med Annas buttra och sorgbundna
ansikte lyste upp. Det började falla ljus över hennes
tillvaro.
— Men ... då får du ju aldrig sällskap med de
andra, bara med mig jämt. Och besvärligt blir det
för dig, invände hon.
Ester skrattade.
— Jag tycker det ska bli bara roligt, förklarade
9 — Vårdrömmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
