Vårdrömmar / 133 (1927) Author: Elisabeth Beskow Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

HUR PELLE BLEV STUKAD

Pelle hade en mycket ful ovana: att skryta. Vill
du höra, hur han fick sota för den en gång?

Han hade två små systrar, som hette Inga och
Karin. En dag voro några små flickor på besök
hos dem, och de lekte "pappa, mamma och barn"
med dockorna i en berså. De bådo Pelle komma och
vara pappa. Men Pelle skänkte förslaget sitt
djupaste förakt. Leka med jäntor var oändligt under
hans värdighet. Och med dockor! Ja, det kunde
han nu bara inte höra talas om. Han nedlät sig
dock att komma till bersån, men visst inte för att
leka med, bara för att överlägset se på. Som han
stod där, började han skryta med allt, vad ban
skulle göra, när han blev man. De stackars
flickorna skulle aldrig bli män de, han beklagade dem.

Ut i krig skulle ban naturligtvis.

— Då skall jag gå ensam mot tjugu fiender,
skröt ban. Det vill mod till för att vara soldat,
skall jag säga er. Då lar man icke blinka, när
kanonerna dundra ocli röken virvlar, och kulorna
trasa sönder magen på en. Det blir bara att stå pä
sin post ändå, det.

— O, nej, söta Pelle, gå inte ut i krig, bad Karin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>