Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Men Pelle var obeveklig, lian höll styvt på att
i’å magen sönderskjuten och massakrera fiender.
— Men om du möter fler än tjugu på en gång,
dä flyr du väl! bad Karin.
Fly! Nej, se det skulle då aldrig i livet hända
Pelle.
I detsamma kom en geting surrande ut i bersån.
Flickorna skreko och slogo omkring sig, varför
djuret höll sig till dem, lämnande Pelle oantastad
i sitt hörn. Pelle log överlägset.
— Man ska då vara jäntor för att tjuta för
ingenting, förklarade ban och började en
föreläsning om människans makt över djuren. Han
hämtade sina uttryck ur en pojkbok, som ban nyss läst,
och vilken var full av hårresande jakt- och
krigshistorier från barbariska länder.
— Det är bara att se dem in i ögonen, så
behärskar man dem med sin blick, och de våga inte säga
ett knyst, upplyste ban.
— Men getingen har inga ögon, försvarade sig
en av flickorna.
— Visst har ban det. För resten, oin det iin
komme ett djur, som liade aldrig så mänga ögon, skulle
ni inte våga se åt det, utan bara rusa och skrika,
och då går det bums på tok.
— Du skulle göra precis detsamma, försäkrade
Inga.
— Jag önskar att här komme ett lejon eller en
tiger, så skulle du få se, sade Pelle, djupt sårad
i sin manliga självkänsla. De skulle få lov att
stryka baklänges, piskande med svansen i vanmäk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
