Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
— O, jag kan ej.
— Du måste, om du vill in.
Snille böjde sig så djupt, att han kröp på händer
och fötter, men porten var så trång, att ban ändå
ej kom igenom.
— Tag av dina kläder, sade barnet.
— Men då blir jag ju naken!
— Din klädnad duger ej för himmelriket, den
måste av. I Getsemane får du en ny.
Snille lydde med tunga suckar. Porten var
honom förfärligt trång. Böjd till jorden, naken, sårad
och blödande kom ban dock igenom till sist.
Han var inne i förödmjukelsens dal. Den
tycktes honom så djup och mörk och villsam. Lågt i
tak var det; han måste gå djupt, djupt böjd, och
det gjorde ont i den rygg som alltid gått rak.
Men allt efter som ban gick tätt i Ödmjukhets
spår blev det lättare att gå.
— Blir det högre i tak? frågade ban.
— Nej, svarade barnet.
— Men jag börjar kunna gå rakare; det gör ej
så ont i ryggen.
— Det är därför att du blivit mindre.
Snille tvärstannade. Inte ville han avtaga, han,
som yvts just över sin storhet. Vad var det för en
Gud som kunde fordra sådant?
Då hördes ett sus och brus i dalen.
— Vad är det? frågade ban.
— Det är hädelsens storm. Vakta dig för den!
— Hur skall jag kunna det?
—- Här är självkännedomens grotta. Följ mig in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
