Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
och försoning susade i deras kronor. Trons stjärna
strålade över lunden och gav den klart ljus. Livets
källa porlade med hälsobringande vatten för
blödande sår och dryck för den hetaste törst. Här var
en fridlyst ort. Här hade Guds vrede en gång
uttömt sig över en enda, som tillfredsställt och
stillat den, och därför fanns den ej mera här. I
stället väntade kärlek och försoning var och en som
trädde in i den helgade lunden under trons ljus.
Himmelen var runt omkring, fast osynlig.
Den utblottade ynglingen, som måst lämna allt
för att försonas med den Gud han förtörnat
knäböjde i lunden och fick vad han begärde. Hans
nakenhet blev överskyld, hans sår belade, lians
synd förlåten.
Sedan förnam ban en röst, som uppmanade
honom att i sitt nya skick återvända till världen att
där börja sitt verk på nytt men ej mera för sig
själv utan för Gud.
Snille förskräcktes över detta bud; han fruktade
att åter mista den frid lian vunnit.
— Frukta ej, sade rösten, glöm blott aldrig bort
den trånga porten, och övergiv aldrig den smala
vägen! Kom ofta bit till Getsemane; här får du
kraft att bära allt, här skall du också undgå din
största fara: att växa dig stor i egna ögon igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
