Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sorgen.
»Når Gud riktigt vill binda någon
vid sig, kallar han på sin trognaste
tjänare, sitt mest pålitliga sändebud
Sorgen och säger: skynda efter
honom, hinn upp honom, vik icke från
hans sida.»
S. KIERKEGAARD.
»Det år den börda vi bära i knot
och trots och utan att förstå dess
mening, som böjer ryggen eller bräcker
den. Den börda vi frivilligt axla,
därför att vi förstå, det icke kan vara
annorlunda, den bära vi med högburet
hufvud och rak rygg.»
EBBA PAULI.
Likt tunga, svarta moln rufvar sorgen öfver
människorna och fördystrar deras sinne. Himmeln är
höljd i ett ogenomträngligt mörker. Ljuset synes
släckt eller blott dröja kvar med dödens matta
åter-glans. Alla färger blekna och världens härlighet
diunknar i ett entonigt grått. Det »finnes ej längre
något fjärran, några höjder och vidder, dit blicken
kunde nå. Människan känner sig bunden, nedtryckt
och förlamad. Lifsmodet och glädjen äro sin kos,
ren är tillintetgjord, hoppet slocknat. Kanske
kämpar hon ännu med doft klappande hjärta mot den
tyngd, som hotar lamslå henne, kanske har hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
