Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redan uppgifvit kampen och försjunkit i en
döds-lik dvala. Det har blifvit natt; förtviflans djupa
skuggor omsluta henne.
öfver otaliga männikors lif hänger ständigt det
mörka molnet och under år och årtionden släpa de
sig fram i dödens skugga. Väl är det, om någon
gång en människa eller en ingripande händelse
rycker upp dem; i annat fall bli de bundna af sitt
dunkla öde. Ty jag talar icke om den sorg som
kommer och går med stämningen, utan om ett
tillstånd som varar och bemäktigar sig hela människan,
den sorg som förlamar lifsnerven, tär på vår kraft
och ödelägger personligheten.
Enhvar som hemfaller åt en dylik sorg är
förlorad. Hans lif är i nedan. Ty i sorgen
triumferar döden öfver lifvet. Därför är kampen för lifvet
en kamp mot sorgen. Den måste öfvervinnas,
annars förintas vi. Om vi vilja hjälpa en människa,
måste vi därför rycka upp henne ur sorgen. Ju
djupare man blickar in i enskilda människoöden
och ju klarare man öfverskådar samhällslifvet i dess
helhet, desto mer öfvertygas man om att sorgens
ödeläggelser äro gränslösa och att otaliga människor
tvina bort och förgås af hjärtesorg. Därför måste
de befrias därifrån, om de skola återvinna sin hälsa.
öfver hvad sörja människorna? De äro icke de
sämsta ibland oss, hvilka aldrig helt kunna glädjas
åt lifvet, emedan de alltid sörja öfver sig själfva.
Den inre människans nöd tynger på deras sinne: ett
svårt sedligt fall efter hvilket de ej förmå resa sig,
någon tryckande skuld i det förflutna, en obotlig inre
sjukdom, som alltid ånyo kommer till utbrott, kam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
