Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppväxttiden - Fångenskapen i Danmark och flykten till Lybeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellertid skada, hvar de kommo åt; de brände städerna
Söderköping och Västervik samt sköflade Stegeholms slott.
Äfven till kusterna af Öland och Finland utsträckte Norrby sina
härjningståg.
Efter denna sin första vapenbragd gällde Gustaf Vasa
som den anseddaste mannen i riket näst riksföreståndaren och
togs vid alla viktiga angelägenheter till råds. Snart behöfde
man åter taga hans medverkan i anspråk. Sedan Stäket
blifvit nedbrutet, kom Kristian med den danska flottan åter till
Stockholms närhet och lägrade sig vid Södermalm. Men Sten
Sture, som hade sitt folk samladt i Södermanland, antågade
därifrån och hotade honom i ryggen. På Maria Magdalenas
dag 1518 stod slaget vid Brännkyrka. Gustaf Eriksson förde
här det svenska hufvudbanéret och förde det äfven denna
gång till seger. Danskarne ledo stor manspillan, och 300 tagna
fångar infördes af de segrande till Stockholm.
De täta utfall, som nu företogos, nödgade snart konung
Kristian att draga sig ut till sin flotta i skärgården. En
ihållande motvind tvang honom att ligga kvar långt in på hösten.
Hans förlägenhet ökades genom tilltagande lifsmedelsbrist. Vid
Elfsnabben lät han sätta i land en del af sina trupper. Då
dessa sågo sig öfvergifna af sin konung, erbjödo de sin tjänst
åt riksföreståndaren; men denne fann rådligast att ej mottaga
dem, utan lät föra dem öfver gränsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
