Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eröfringen af Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rusiga insomnade. Men denna glädje tog en ömklig ändalykt.
Vid klockan två på natten kommo Lars Olofsson och Lars
Eriksson med en här dragande och nedgjorde genast Bjuggs
förvakt, som stod på gärdet utanför S:t Görans kapell. Två
skanskorgar eller s. k. kupor vid biskopsgårdens port
nedrefvos och i själfva porten höggs ett stort hål, hvarefter
skansverk uppfördes vid hvarje gata kring biskopsgården.
Vid allt detta buller vaknade slutligen Bjuggs slumrande
gästabudsfolk och började ursinnigt skjuta med sina
hakebössor det mesta de kunde, men utan att därmed kunna göra
någon skada. »Därtill», säger krönikan, »ropade de och
skrålade på de svenska, brukade skändeligen munnen,
kallandes dem all namn, såsom dårar pläga göra, de där sina
fiender förakta, liksom de därigenom kunde dem öfvervinna».
Bjugg sökte då med sitt folk komma ut genom en af trä
uppförd, med stockar och näfver täckt gångbana, som från
biskopsgården ledde till domkyrkan, men de svenske sköto
med fyrpilar eld både i gångbanan och i själfva biskopshuset,
så att de rusiga knektarne därigenom kommo i stor vånda.
Själf omhvärfd af eld, sökte nu Bjugg skjuta eld i staden
och lyckades därmed till någon del. Medan de svenska som
bäst voro sysselsatte med släckande, slog han upp portarne till
biskopshuset och satte af med sina knektar till Flottsund, för
att på den vägen undkomma. Innan han drog bort, hade
han laddat alla bössorna på muren, så att de vid den
tilltagande hettan med ljudligt smällande brunno af; därmed
ville han inbilla de svenska, att knektarne ännu voro kvar i
gården och sköto. Det lyckades honom emellertid icke. En
del af det svenska folket blefvo varse de flyktande och satte
genast efter dem. När han red öfver vadet vid Flottsund,
fick han efter sig några dalpilar; en af dem trängde djupt in
i hans armlägg, så att den ej kunde utdragas förrän han
kom fram till Stockholm. Där lyckades väl bårdskäraren
draga ut pilen, men Bjugg satte därvid lifvet till.
I Öregrund fick Gustaf Trolle underrättelse om hvad i
Uppsala förefallit. Han kunde då ej begifva sig dit, utan
skyndade, så fort han kunde, sjöledes till Stockholm. Färden
var dock hvarken lätt eller angenäm; ty hvar han steg i land,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
