Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eröfringen af Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mötte bönderna honom med stafslungor eller andra till hands
varande vapen, så att han skyndsamt måste gifva sig ut igen.
Återkommen till Stockholm rustade han sig med all makt
för att återtaga sitt biskopssäte och hämnas den lidna skadan.
Tre veckor därefter begaf sig Gustaf från Västerås till
Uppsala. Han gick då upp i domkapitlet och tilltalade med
stränghet kanikerna. Han sporde dem, om de ville kallas för
svenske eller danske. Det vore, sade han, ännu i friskt minne,
hvad utländske konungar genom deras hop uträttat, och hvad
de infödde konungarne genom dem lidit. Det vore dem ej nog
att underhålla sin fetma af landsmäns egendom, den de med
heligt sken slagit under sig, utan de skulle också törsta efter
deras blod. De brukade religionen till täckmantel för sin
girighet eller härsklystnad, retade allmogen och uppfyllde
landet med falska rykten. Nu uppfordrade han dem att
gifva bestämdt svar, om de hädenefter ville skicka sig som
ärlige svenske män; i annat fall visste han nog, hvad som
borde göras. De förskräckta kanikerna bådo att få skrifva
till sin förman, ärkebiskopen, och rådföra sig med honom.
Gustaf tillstadde dem det och skref desslikes själf ett bref till
Gustaf Trolle med uppmaning att som svensk man bidraga
till fäderneslandets förhjälpande ur den jämmer och det tvång,
hvari det nu kommit. En af kanikerna sändes till Stockholm
för att aflämna båda brefven. Trolle mottog dem med sin
vanliga spotskhet. Till Jens Beldenak yttrade han: »Här äro
bref från Gustaf Eriksson; jag skall själf bringa honom
svaret». Han redde sig att med samlad styrka bryta upp mot
Uppsala.
Gustaf, som för tillfället ej väntade sig några afgörande
händelser, hade emellertid hemförlofvat största delen af sitt
folk till det påträngande jordbruksarbetet och hade endast
omkring 600 man samlade hos sig vid Uppsala. Ärkebiskopen
bröt nu upp med 500 ryttare och 3,000 fotknektar, flertalet
tillhörande den här, som återvändt från Västerås. Kaniken,
som burit brefven, kvarhöll han, ända tills han befann sig på
en half mils afstånd från Uppsala. Under denna hans anmarsch
blef Gustaf flera gånger varskodd, men visade nu en ovanlig
sorglöshet. Öfverlöpare kommo med ilande fart och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
