Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yttre och inre svårigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänskap och god grannsämja. De svenska kvinnor, som 1521
bortförts fångna till Danmark, kvarhöllos där en tid, äfven
sedan regentsskiftet ägt rum; först längre fram på året 1524
fingo de ännu öfverlefvande återvända, bland dem Gustafs
mormor Sigrid Banér samt Kristina Gyllenstjerna. Det väckte
äfven ovilja, att Gustaf Trolle, som städse förblef konung
Gustafs och Sveriges hätske fiende, fick en fristad i Danmark.
Redan samma dag som Stockholm uppgafs skref Gustaf
till Norrby en uppmaning att gifva sig under Sveriges rike.
Det lofvades att, om Norrby ville blifva konung Gustaf »så
huld och trogen, som han varit konung Kristian», så skulle
han i Sverige erhålla en förläning, hvarmed han kunde blifva
väl belåten. Men Norrby ville ej lyssna till detta förslag,
ehuru han genom sitt giftermålsanbud till Kristina Gyllenstjerna
synts antyda ett närmande till den svenska sidan. Till
Kristian skref han: »Gustaf och Sveriges rikes råd har lofvat mig
mycket. Eders nåd skall dock aldrig finna, att jag eder eller
min nådiga fru skall vara otrogen eller undfalla, så länge jag
lefver». I själfva verket ville han på Gotland afvakta, hvad
Kristian med hjälp från utlandet skulle kunna uträtta och i
vidrigt fall hellre lämna ön åt sitt fädernesland Danmark än
åt Sverige. Under tiden dröjde han kvar på Gotland,
hvarifrån han med sina kaperier afskar tillförseln från utlandet till
Sverige samt gjorde hansestäderna stor skada.
Från flere håll manades sålunda Gustaf att något
företaga för att blifva af med den besvärlige Norrby. Biskop
Brask hade för denna fråga ett särskildt intresse, emedan ön
hörde till hans stift och detta dessutom mycket led genom
den afskurna tillförseln af salt. Kort efter konungavalet i
Strängnäs bad han konungen »betänka om Gotland, ty Norrby
var där 6- till 700 man stark, och vore att befara, att, om
Kristian sände någon makt från Danmark, blefve Gotland så
bemannadt och bespisadt, att det sedan blefve värre att
återtaga, än det nu vore». Så länge ännu Finland var ointaget
och förhållandet till Ryssland osäkert, fann emellertid Gustaf
föga rådligt att företaga något mot Gotland. På marknaden
i Västerås, dit han begifvit sig för att rådgöra med den där
församlade menigheten, redogjorde han för de stora utgifter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
