Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yttre och inre svårigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som han för rikets skull måst vidkännas, och hvilka uppgingo
till »en summa så stor, att det näppeligen någon människa
trott hafver». För att för menigheten åskådliggöra summans
storlek, nämnde han, huru många tunnor och läster penningar
den skulle komma att utgöra. Han uttalade ändå sin afsikt
att, så snart Finland återvunnits, äfven söka åvägabringa
Gotlands återförening med Sverige. Från Lybeck och Danzig
fick han ideligen uppmaningar att fördrifva »den omilde
nyuppståndne tyrannen herr Sören Norrby» samt tillika så
bedrifva, att Gotland ej komme i Danmarks händer, hvilket vore
både för Sverige och för hansestäderna föga nyttigt.
En svårighet, som ytterligare bidrog att öka Gustafs
tvekan, framkallades genom den tryckande penningeställningen.
Det kändes önskligt att göra sig af med största delen af det
utländska krigsfolket, som var mycket dyrbart och nu ej
längre behöfdes. Men innan knektarne kunde affärdas, måste
de få ut sin sold; den kräfde de att bekomma i redbart mynt
och ville icke mottaga klippingarne. Af de lybska
sändebuden lyckades emellertid Gustaf utverka ett löfte å stadens
vägnar att försträcka och i Lybeck till knektarne utbetala
den erforderliga summan. Sålunda blef det möjligt att sända
ur landet en stor del af det främmande krigsfolket. Men
därefter kräfde Lybeck i sin ordning en afbetalning. I bref till
biskop Brask klagade konungen, att skulden till denna stad
nu var »dråpligt stor» och uppgick till 200,000 gyllen. Den
på riksdagen i Strängnäs beslutna silfverskatten räckte ej långt;
andra mer verkande åtgärder måste tillgripas. Gustaf vände
sig därför åt det håll, där, midt i den allmänna nöden,
tillgångar ännu voro att påräkna, nämligen till kyrkan. Efter
rådets hörande utsände han till rikets alla stift bref med
begäran att till låns erhålla uppgifna summor af kyrkor och
kloster; sålunda uppmanades Uppsala och Västerås stift att lämna
hvartdera 400 lödiga mark. Kunde ej dessa summor utgöras
i reda mynt, borde till motsvarande värde gifvas kalkar,
monstranser och kyrkornas andra klenoder, hvilket allt borde
aflämnas »utan all töfvan och försummelse vid konungens ynnest
och vänskap behållandes».
Biskop Brask kunde lämna det största bidraget, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
