Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Peder Sunnanväders och mäster Knuts dödsdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Andreæ: »Jag förundrar mig, att I och Norges andra stormän,
mot Malmö beslut, samlat hos eder dessa upprorsmän och
gifvit dem eder lejd. I hafven ej tillsett, om de varit värda
edert skydd, så att I för deras skull bort stöta eder med
vänligt sinnade grannar, och icke hafven I betänkt tidernas
ombytlighet, — Norge har plägat vara en tillflykt för illasinnade
svenskar, men Sverige skulle vid annat tillfälle kunna blifva
en tillflykt för goda norrmän. I fruktaden måhända att
klandras för regellöshet, om I utlämnat dessa farliga män, som
torde böra undergå dödsstraff. Men I besinnen ej, att det
vore än mer regellöst, om sådana uppenbara förbrytelser mot
Gud och nästans välfärd blefve ostraffade. Sådant är ej
ovanligt hos papisterna, för hvilka påfven gäller mer än Gud».
Hvad i detta bref antydts, gick snart i fullbordan. Genast
efter sin ankomst ställdes Knut till rätta inför en domsnämnd,
bestående af 4 biskopar och 8 världsliga rådsherrar, bland
dem ärkebiskopen, biskop Brask, Thure Jönsson och Lars
Siggesson. Konungen själf uppträdde som anklagare.
Lejdebrefvet förklarades icke utgöra något hinder för domfällning;
sedan dömdes Knut till döden för landsförräderi. Men domens
verkställande uppsköts, tills konungen »fick se, hvad man i
Norge ville göra med Peder kansler, Peder Gröm och herr
Jakob», om hvilkas utlämnande ideligen påmintes. Knut och
fyra biskopar protesterade mot utslaget såsom ej fälldt af de
»tillbörliga domare», hvilka i lejdebrefvet utlofvats och enligt
katolsk kyrkorätt borde vara endast präster.
Så snart Peder Sunnanväder tillfrisknat, flydde han i
hemlighet från gråbrödraklostret i Trondhjem, där han dittills bott.
Vincent Lunges svärmor, fru Ingerd Ottesdotter, änka efter
rikshofmästaren Nils Henriksson (Gyldenlöve), på Fösen, mottog
och undangömde honom. I hennes frånvaro spanade
ärkebiskopens folk hela 8 dagar ifrigt efter honom; han kunde
dock ej anträffas, ehuru han i sitt gömställe var dem så nära,
att han hörde deras frågor. Men då frun hotades med, att
fyra af hennes fogdar, hvilka blifvit gripna i Trondhjem, skulle
aflifvas, om ej Sunnanväder utlämnades, gaf hon efter, och
Sunnanväder blef nu till Trondhjem afförd. Fru Ingerd skref
nu till ärkebiskopen, att Peder af henne blifvit upptagen som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
