Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Västerås 1527
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påfven samt uppsatte på förhand en protest mot de beslut,
som vid riksmötet skulle komma att fattas till kyrkans skada.
Denna protest vågade de emellertid icke offentliggöra, utan
läto gömma den under golfvet i domkyrkan, där man först
1542 upptäckte den.
Samma dag, måndagen den 24 juni, öppnades riksmötet
i Svartbrödraklostrets konventsal. Först uppläste Laurentius
Andreæ konungens »framsättning». Den började med en
erinring om, huru konungen ogärna mottagit regementet och
sedan ytterligare utledsnats genom beskyllningar, stämplingar
och förräderi. Han hade därför ingenting mot att blifva kvitt
regementsbördan och begärde för sin del endast ett län,
hvaraf han skulle göra riket tjänst såväl som någon annan.
Han ville där framställa några saker, nödiga att beakta för
hvem helst, som komme att få regementet om hand. Kronans
räntor voro alltför otillräckliga för de många behofven och
måste därför förbättras. Slotten voro förfallna och till en
del omkullslagna, och det kräfde stor kostnad att åter
uppbygga dem. Ridderskapet, »som nu, Gud dess lofvad, växer
till igen», var försvagadt af framfarna tiders »örlig» och mest
däraf, att deras gods och ägodelar voro till största delen komna
under kyrkor och kloster; det ville hafva hjälp och förläningar
af kronan, »och är då sedan konungens del desto mindre till
att uppehålla alla föreskrifne tungor». Kronan vore ock
försvagad däraf, att »enhvar ville vara konung öfver sina landbor».
Det klagades, att »olaglig köpslagning skedde på landet,
städerna till fördärf». Slutligen påpekades den stora faran af
inre tvedräkt; om svenske män »vore så lätta på tygeln och
snarligen läte sig förföra» kunde utländingar ånyo lockas till
inblandning, hvarmed de nu upphört, »väl vetande, att
alldenstund Sveriges rike är endräktigt, är dem icke väl möjligt
sådant tillbjuda, och därför är det svenske mäns egen skull,
att här så ofta hafva främmande herrar inkommit och
fördärfvat riket, och därför kan ingen riksens herre veta sig någon
trygghet hvarken för utländskom eller inländskom». Konungen
kunde ej låta det så tillgå, ty »då sitter han mellan två eldar
och gör icke visliga, om han länge brytes härmed».
Konungen äskade nu af ridderskapet och biskoparne ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
