Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Västerås 1527
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i världsliga mål lyda under världslig domstol. I skolorna
skulle »läsas evangelium bland andra läxor, efter det är ju
kristliga skolor».
Konungen lät ofördröjligen besluten träda i verkställighet.
Redan på sista mötesdagen, innan beslutet ännu var uppsatt,
tog han till orda och äskade af Magnus Sommar Tynnelsö
slott. Denne svarade undfallande, att han ville det gärna
upplåta och därutöfver vara så rik eller fattig, som hans nåde
ville honom hafva. Konungen svarade då nådigt, att detta
skulle i all framtid vara biskopen till godo. Han vände sig
därpå till biskop Magnus Haraldsson och fordrade af honom
Leckö slott; äfven därpå gafs behagligt svar. Sedan vände
han sig till biskop Brask och fordrade af denne Munkeboda
slott; men därpå kunde biskopen intet svara, utan endast
suckade och stönade. Då steg Thure Jönsson fram samt bad
konungen hafva undseende med biskopens höga ålder och
låta honom behålla Munkeboda slott under hans återstående
lefnadsdagar. Men konungen svarade därtill ett tvärt nej.
Han steg då upp och kräfde 8 rådsherrars borgen för, att
biskopen ej toge sig något obestånd före samt förbjöd honom
tillika »vid sin hals» att lämna Västerås, förrän han därtill
hade konungens synnerliga lof. De 40 knektar, hvilka
biskopen medfört som sin lifvakt, uppmanades på samma gång att
genast träda i konungens tjänst och begifva sig till
slottsfogden i Stockholm, hvilket dessa också lydigt efterkommo.
Endast en lifknekt och en tjänare fick biskopen behålla.
Sålunda tillintetgjordes med ett enda slag den katolska
kyrkans förut undergräfda välde här i Sverige. Det var i
själfva verket en revolution, hvilken ej verkade mindre
nedbrytande därför, att den kom uppifrån. Genom recessen och
ordinantian blef detta riksmöte för hela den följande tiden
bestämmande. I jämförelse därmed bortskymmas öfriga
ärenden, som på mötet förehades, men dock ej sakna sin märklighet.
Man tog i öfvervägande skadligheten af de åt Lybeck
medgifna förmånerna och fann väl »icke rådligt att strax samma
privilegier förkränka, efter gälden vore obetaldt», men man ville
begagna tillfället, om någon gång i framtiden »de lybeske
samma privilegier själfve förbryta skulle». Om åtgärder till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
