Gustaf Vasa ett 400-års-minne / 260 (1896) Author: Otto Sjögren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klockskatten och klockupproret

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kungshögarne vid Gamla Uppsala, där allmogen plägade församla
sig. Själf red han, iförd full rustning, upp på den största
högen för att hålla burspråk med allmogen, som stod samlad
nedanför; krigsfolket höll sig ett stycke därutanför på gärdet.
Han tillsporde då uppländingarne först, hvarför de ej dragit
till det af dalkarlarne utlysta mötet i Arboga; de svarade att

Gustaf Vasas värja.

de där intet hade att beställa. Därpå ordade
han om klockskattens behöflighet och sporde,
hvarför en del visat sig genstörtiga vid
erläggandet däraf. Då blef det en rörelse bland
folket, så att somliga »begynte bruka
munnen och låta sig höra med onda ord». Då
kunde Gustaf ej längre styra sin vrede. Han
svängde sin värja och tumlade om med
hästen liksom till angrepp, i det han med
häftighet utbröt: »Vi hafva nu länge nog lidit eder
skändeliga mun. I mån nu hellre slå än
banna. Viljen I det göra, mån I hugga till;
vi vilje med vår hop försöka, hvilken skall
behålla marken.» Allmogen föll då på knä
och bad om nåd, som dem på riksrådens
förbön äfven tillsades.

På herremötet beslöts sedan, att
klockskatten skulle till fullo upptagas. Då
upplästes äfven bref från Thure Jönsson och Magnus Haraldsson
till förmån för den afsatte konung Kristian, åt hvars företag
man nu fått skäl att ägna mycken uppmärksamhet. Hvad i
Dalarne förehades, tycktes konungen ej bry sig om; han
ställde sig, som om han »denna upproriska handel slätt
förgätit hade, så att hvar man sig däröfver fast förundrade».
Dalkarlarne gjorde sig emellertid fåfäng möda och kostnad
med att hålla manstark vakt vid Brunnbäcks färja, ty det
kom ingen, som på något sätt oroade dem.

Från rådet fingo emellertid dalkarlarne en på konungens
tillskyndan uppsatt skrifvelse, däri de förmanades att återvända
till lydnad. »Och kunna vi», tillades det, »icke alldeles gilla
eder öfverdådighet, att I utskrifven möte af hela landet,
likasom riksens regemente vore eder befalldt». Dalkarlarne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>