Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klockskatten och klockupproret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begärde då, att ett nytt allmänt möte skulle af konungen
sammankallas, eftersom de ej varit med vid det i Uppsala hållna.
Men därpå svarade rådet afböjande, att det »vore föga
beskedligt att besvära menige man af allt riket att komma till
sådant möte för en landsändas skull, synnerligen för saker,
hvarom alla tillförene redan varit öfverens». I stället
uppmanades de att med det allra första utlämna sina klockor
eller lösa dem med åsatt värdebelopp och sålunda visa, att
de »ville göra ett med menige man i riket». Då nu konungen
allt fortfarande höll sig stilla, ledsnade till slut dalkarlarne vid
att ideligen gå och hålla vakt i skogarne. De hade för denna
vakthållnings skull försummat att sköta sina åkrar, deras
hustrur och barn ledo nöd i hemmet, och själfva hade de ej heller
mycket i matsäcken.
De gingo då till råds med hvarandra och funno skäligt
att gifva sig till freds med klockskatten, om konungen i öfrigt
ville uppfylla hvad de begärde. Sedan rådplägade de om de
villkor, som skulle honom föreläggas. Han borde förplikta
sig att icke komma öfver Brunnbäcks färja med större följe,
än de tilläto, samt att till fogdar och domare hos dem endast
sätta sådana män, som voro i landskapet infödda. Om dessa
öfverläggningar ville de icke, att konungen skulle i förtid
underrättas, hvarför de öfverenskommo, att ingen skulle få sända
honom bud eller bref därom. Men kyrkoherden Hans i Tuna
skickade till Stockholm sin kapellan (hjälppräst) under
förevändning af uppköp för kyrkans räkning och lät honom medföra
ett i kläderna insydt bref, hvilket af gränsvakten ej
upptäcktes. Kyrkoherden omtalade här, hvad dalkarlarne
förehade, samt rådde konungen att sätta en af upprorsledarne,
Inge Hansson, till fogde, hvarigenom oron skulle komma att
lägga sig.
Konungen följde detta råd. Han tillskref Inge Hansson
vänligt, uppdrog åt honom att uppbära skatt och vanliga
utskylder samt bad honom i öfrigt stå på konungens och rikets
bästa; därtill lofvade han att sådant arbete framdeles
gunsteligen betänka samt anslog åt Inge ett rundligt underhåll. Det
behagade dalkarlarne väl, att konungen sålunda tycktes
själfmant vilja gå deras önskningar till mötes. De togo nu för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
